Inte alldeles oväntat har det skrivits en hel del om vårt försvar den senaste tiden och man får väl uppfatta det som någon form av förberedelser inför årets Folk och Försvarskonferens, som ju inleds på söndag.
Inte heller alldeles oväntat är det några faktorer, som man undviker att ta upp - av argumentationsskäl eller av okunskap.
Det första handlar om en ev. Nato-anslutning och hur svenska politiker alltsedan Erlander hållit den svenska allmänheten i okunskap om verkligheten. Då Nato bildats hamnade Sverige i en brydsam situation, för vi angav offentligt att vi stod utanför. Det var inte förrän 1952, då Erlander besökte USA och träffade Truman, som amerikanarna "godkände" vårt hemliga samarbete och öppnade för export av försvarsmateriel till Sverige. Att Sverige var en dold medlem torde varit alldeles klart för ryssarna - det kan jag själv bekräfta - men förhållandet blev väl alldeles klart för Sovjet eftersom svenska landsförrädare typ Wennerström kunde orientera om hur verkligheten såg ut. Neutralitetspolitiken var ett falsarium om det hade hettat till och det visste man i både väst och i öst. Det var bara svenskarna som inte visste - och många vet det inte ens idag. Sedan är det helt annan fråga om vi i dag öppet ska gå med i Nato eller inte.
Det viktigaste med Nato-medlemskapet är kanske att man då står under USA kärnvapenparaply, men det gör vi redan. I samband med att det svenska kärnvapenprogrammet lades ner så fick Erlander utfästelsen, eftersom vi nu inte bidragit till kärnvapenspridningen, som Kennedy angav. Frågan om "skyddet" kvarstår är kanske mest en fråga om man i USA anser Sverige så intressant, som vi ansågs ha varit i början av 1960-talet, då för övrigt Warszawapaktens stora slag västerut också skulle ha drabbat Sverige i form av ungefär ett dussin kärnvapen, men någon invasion var det märkligt nog inte fråga om! Det förödda landet skulle i stort sett lämnas som det låg!
Sedan dess - och framför allt efter Sovjetunionens fall - har det svenska försvaret minskats på ett ogenomtänkt sätt, men vi borde kunna sätta upp ett rimligt svenskt försvar med ledning av EU försvars- och säkerhetspolitik. Möjligen har nu det amerikanska kärnvapenparaplyets skydd utökats i vårt närområde, så från den synpunkten torde ett fullskaligt krig vara nästan otänkbart.
Vi bör nog lämna gamla planeringsmodeller och hotbilder och i stället bygga upp vårt försvar "nerifrån och upp" i stället. Vi ska som självständig stat ju kunna svara upp för folkrättens krav på integritet och ett fullständigt incidentförsvar kunde vara grunden för detta. Därutöver handlar Lissabonavtalet till stor del om försvar mot terrorism i alla former och det vore kanske "nästa byggsten" för ett svenskt försvar, som därutöver även borde följa EU politik om sjöfartsskydd; något som vi nästan glömt bort i Sverige, för av tradition ska vi ju "kriga mot ryssen". Men även detta har förändrats betydligt. Vi importerar nästan hälften av vår olja från Ryssland - och den transporteras dessutom över Östersjön. Så ser det ut i dag och där står vi alltså.
Dessutom har det talats om värnplikten, som var så bra förr, men sanningen är att den i sin gamla form inte fyller någon säkerhetspolitisk roll för allmänt sett ska försvaret förhindra att det blir krig och det rimmar illa med att personalens huvuddel då ska inställa sig först när kriget brutit ut! Om vi ska ha värnpliktiga i försvaret, så måste de kunna lösa enklare uppgifter inom några månader - säg tre - och därefter vara inkallade under några månader och då kunna lösa stridsuppgifter kanske i ytterligare sex månader eller, om det inte skulle behövas, stå i beredskap eller utbildas vidare. Därutöver skulle de senaste årgångarna kunna vara inkallelsebara som en slags reserv och ingå i en lätt tillgänglig "tröskel" som kanske kan behövas om läget kräver detta, men den gamla "produktionsmodellen" är nog av begränsat intresse för vår säkerhetspolitiska framtid.
Förslag: Rusta upp vårt försvar så vi kan möta EU krav, då kan vi ta vidare steg när och om det skulle anses behövligt! Och inled försök med ett modernt värnpliktssystem
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar