lördag 19 oktober 2013

Granskning av svensk biståndspolitik


Det är nog bra, om svenskt bistånd ges en ordentlig granskning, för den är och har varit mycket präglad av en orimligt naiv inställning till hur samhället fungerar på andra håll; främst inom utvecklingsvärlden.

Många projekt ser bra ut, om man betraktar dem från en svensk utgångspunkt, men de blir rena löjligheten, om man ser det från mottagarens. Dessvärre kan sådana projekt till och med konservera bristen på utveckling, för pengarna hamnar mycket ofta i händerna på lokala stam- eller klanhövdingar, som i realiteten inte alls önskar någon utveckling, som kan ifrågasätta deras makt över undersåtarna.

Biståndet blir i många fall kontraproduktivt, därför att vi/biståndsorganisationerna tror, att u-ländernas människor har liknande ideal och föreställningar som vi har i västvärlden och mottagarna gör ofta allt för att förstärka denna missuppfattning, som ju gläder alla ”givare”. Det är ett rent hyckleri. Och våra biståndsorganisationer är kanske de allra värsta på att fortsätta att föra svenska folket bakom ljuset, för man vill ju så gärna och så väl!

Min erfarenhet från drygt 25 års skolprojekt i Gambia – ett ganska begränsat geografiskt område, det medges – visar ändå på just detta. Vi kan inte ”utveckla” några u-länder. Det måste folken på platsen själva göra. Och vi kan inte ”lära” folk i u-länder att vara demokratiska eller likställda. Det måste de lära sig själva!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar