Maritim Samverkan, SOU 2012:48

Inledningsvis måste man dessvärre konstatera, att den samordning inom den maritima sektorn, som förespråkas och förutsätts i EU havspolitik, inte ens till rimlig del förekommer inom Sverige. Utredarens beskrivning blir därför närmast pinsam för vårt land och förslagen blir följaktligen närmast självklara och bör genomföras fullt ut och så snabbt det över huvud är möjligt.

Frågan ligger väl närmast i hur långt vi och våra ”sjöverkande” myndigheter kan samordnas utan större omorganisationer.

Ett annat ingångsvärde som måste beaktas är EU säkerhetsstrategi, där det förutsätts, att medlemsstaterna ska kunna samverka på ett ändamålsenligt sätt för att möta de hot som där presenteras. I detta bör vi förstås inkludera den internationella brottsligheten och riskerna för terroristattacker till sjöss. Inte minst alla energitransporter som redan nu sker över Östersjön kan bli mål för sådana attacker och med svåra miljökonsekvenser för oss och våra grannländer.

Förslaget att organisera ett Sjöförsvar, som inkluderar marinen och kustbevakningen kan vara ett första steg till en förbättrad samordning och det föreslagna samordningsrådet, MARSAM, kunde lämpligen få i uppgift att genomföra detta. I förlängningen bör detta innebära att marinen bryts ut från dagens myndighet Försvarsmakten och samorganiseras med Kustbevakningen – i stort efter norsk eller dansk modell.

Den nya organisationens chef, Chefen för Sjöförsvaret, med stab och materielkommando, kunde lämpligen lokaliseras i landets maritima huvudstad, Göteborg.

Gemensam personalförsörjning

Sjöförsvarets personalförsörjning bör lämpligen samordnas så att meniga sjömän får en gemensam rekrytutbildning innan de går in till marinen respektive kustbevakningen. Även utbildningen av teknisk personal bör kunna samordnas och genomföras gemensamt. Detta gäller även en stor  del av officersutbildningen. Man bör samtidigt observera, att möjligheterna till ”sneddning” mellan de olika organisationsdelarna, kan göra personalförsörjningen till en effektiviseringsfaktor, så att en kontraktsavgången från den ena delen, kanske kan fylla en tydlig roll i den andra.

Gemensam fartygsbyggnad

Även fartygsbyggnaden kan samordnas bättre. Förslagsvis kan detta påvisas genom att en första omgång av gemensamma patrullfartyg produceras. Ett sådant, mera uthålligt, patrullfartyg, skulle kunna ha en uthållighet till sjöss på cirka 10 dygn och i fred vara specialbyggda för miljö- och fiskeövervakning för kustbevakningens behov, medan marinens motsvarande fartyg skulle vara inriktade på havsövervakning och väpnad ingripanden mot terrorism och sjöröveri. Det förutsätts också att kustbevakningens patrullfartyg relativt enkelt skulle kunna bestyckas, om så bedöms behövligt. Båda typerna borde dessutom vara sonarutrustade.

Sjömätning och isbrytning

En något underordnad, men viktig fråga, handlar om vår förmåga att sjömäta och att producera sjökort. Denna förmåga måste ofta finnas inför eventuella internationella operationer i områden, där sjömätningen och sjökarteringen är alltför svag.

Även isbrytningen är ett område där ett breddat och ökat säkerhetsintresse bör beaktas och hela denna verksamhet kan med fördel läggas inom Sjöförsvarets verksamhetsområde.

Vid utformningen av erforderliga, nya författningar måste folkrättens uppdelning av haven i olika zoner beaktas och så att våra möjligheter att ingripa även på den fria havet tydliggörs.