torsdag 19 juli 2012

Försvarets framtid

Eftersom det nu kommer att tillsättas en ny försvarsberedning börjar mer eller mindre självutnämnda försvarsgrensföreträdare en ganska trist argumentation för just det system som de råkar stå för. Vem ska argumentera för vilken nationella säkerhet Sverige har behov av? Vad behöver vi för att kunna försvara vår suveränitet?

Det är väl här man bör starta sina resonemang och inte som vi ju gjorde under det kalla krigets tid, då vi ju inte kunde diskutera grunderna för vår samhälles behov av säkerhet. Det blir ju närmast lite tragikomiskt, att en flygföreträdare anser att vi behöver ett starkare flygvapen för någon gång efter år 2020 planerar ryssarna få igång en ersättare för sina redan föråldrade TU-95:or. Det är ju redan idag närmast en museal prestation, att de får dem att flyga! Argumentet vore ärligare om man rakt ut sa, att SAAB behöver bygga ett nytt flygplan, så vi kan exportera det till andra hugade spekulanter. Vilket dessutom råkar medföra, att vi finns på en marknad, som kännetecknas av oärlighet och korruption!

Senast var det en f d arméöverste som tyckte att den svenska armén borde byggas upp igen, för Ryssland håller på att bygga upp sina markstridkrafter. Visst pågår det en uppbyggnad, men det sker från en nära nog "nollpunkt" under Jeltsinåren och eftersom detta är känt bland alla ryssar, så skrivs många nya bulletiner i offentliga ryska media om hur starkt det ryska försvaret kommer att bli snart. Lustigt nog tycks man tro på ryska medias rapporter i just sådana här sammanghang, medan man ju annars mest ser dom som Kremls högtalare! Det visade sig också, om man läste vidare i den ryska texten, att alla de nya brigaderna i Ryssland år 2020 skulle organiseras inom redan fastställda personalramar, så var finns det "ökade hotet"? Och varför i hela friden skulle de just börja ett krig västerut, när de har alla problem i söder och de kommande i öster! Anfallet mot Gotland, som några talar om, är ju en närmast en svart fars - jag kan annars upplysa om att Ålandsöarna, som tidigare var ett sovjetiskt mål för den kommunistiska expansionen västerut, fortfarande ligger demilitariserade!

Och eftersom vi förnekade möjlighetrena att använda kärnvapen mot oss under det kalla kriget, så glömmer de gammalmodiga debattörerna bort det nu också!

Vi bör kanske främst se till vad som vi skulle behöva idag för att stärka vår säkerhet och för att kunna verka för en fortsatt dialog mellan staterna i vår region! Det vore väl något för ett försvar av mera modernt slag!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar