Ett besök i vårt östra grannland, Lettland, är värt besväret på många sätt. Inledningsvis kan man lägga märke till att ryska språket är andra språk i landet, som ju förstås har lettiska som officiellt språk. Detta upplevdes inte särskilt vare sig konstigt eller skrämmande vare sig av oss besökare - eller av den lettiska försvarsledningen.
Letternas attityd gentemot sin stora granne i öster är egentligen både sund och rimlig. Man kan konstatera, att man har en granne i öster som kan bli både stor och farlig, men det måste man kunna behandla på ett ändamålsenligt sätt redan idag. Man måste agera som en god granne samtidigt som man förstås måste kräva att grannen också för en rimlig grannskapspolitik. Detta tyckte man inte var så egendomligt - inte ens nu, när den ekonomiska krisen slagit till och anslaget till det lettiska försvaret reducerats med 50%!
Kontrasten med de ganska egendomliga turerna i försvarsfrågor i Sverige den senaste veckan kunde inte vara större. Jag undrar verkligen vad som låg bakom FP-ledarens artikel i SvD för nu en vecka sedan. Alliansen har ju gemensamt med S i försvarsberedningen skrivit grunden för dagens gällande försvarsbeslut och FP står ju också står bakom regeringens proposition! Det är väl snarare oppositionen, som har ganske spretig syn på försvars- och säkerhetspolitikens inriktning? Var det då ett inlägg för att väcka debatt? Kanske? Men det blev ganska snarare en snedtändning, för tidsperspektivet var inte riktigt klarlagt. Nästa försvarsbeslut ska fattas 2014 och visst ska vi föra en debatt om vad det beslutet ska ha för inriktning, men vi måste vara klara på var vi står idag för att grunden för debatten ska uppfattas som seriös.
Här kommer åter den lilla erfarenheten från Lettland. Inte talar man där om den dåliga demokratiska utvecklingen i Ryssland som ett säkerhetspolitskt hot. Vi borde kanske lära oss av vår granne? Samarbete för säkerhet råkar ju dessutom vara grunden för EU säkerhetspolitik, så varför ska Sverige avvika och skrämmas av "ryssen"? Visst är det så att det kan bli en snabb och farlig utveckling i Ryssland, men det är väl snarare så att vi bör ha ambitionen att förlänga dagens tillstånd så länge som möjligt i våra relationer och så att en sådan utveckling kanske kan undvikas? Varje dag av fred i vår region är - eller borde betraktas som - en dag av seger - för alla regionens stater!
För man ska ju inte vara blåögd och tro att den eviga freden plötsligt drabbat oss, men det är en dålig strategi, att utnämna Ryssland till fiende idag och därmed fjärma oss från goda grannstatsrelationer - det är faktiskt till och med kontraproduktivt.
Sedan är det en helt annan sak, att även vi skulle behöva stärka vårt försvar på olika sätt och det har vi faktiskt också förbundit oss att göra genom Lissabonavtalet; något som kanske borde uppmärksammas bättre på en del håll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar